EXISTENSLINJEN MED BASINKOMST

EN FLERDIMENSIONELL HELHETSEKONOMI

Existenslinjen är partiet Enhets nya heltäckande välfärdsmodell, grundad på FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. Den utgör ett hållbart alternativ till Arbetslinjen. Existenslinjen bygger på principen att alla människor har värde och rättigheter redan genom att de existerar, utan att de behöver prestera något.

FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna tar upp som en mänsklig rättighet att ha tak över huvudet, mat på bordet och kläder på kroppen. Att inte under några omständigheter behöva dö av svält eller kyla. Så här står det i Artikel 25:

”Var och en har rätt till en levnadsstandard tillräcklig för den egna och familjens hälsa och välbefinnande, inklusive mat, kläder, bostad, hälsovård och nödvändiga sociala tjänster samt rätt till trygghet i händelse av arbetslöshet, sjukdom, invaliditet, makas eller makes död, ålderdom eller annan förlust av försörjning under omständigheter utanför hans eller hennes kontroll.”

Begreppet Existenslinjen lanserades av Enhet under valrörelsen 2014 för att möta utmaningarna från den snabba datoriseringen och robotiseringen av jobben. Enligt Existenslinjens skapare håller den nuvarande utvecklingen på att få så omvälvande sociala och ekonomiska konsekvenser att arbetslinjen omöjligt kan fortsätta att fungera på ett acceptabelt sätt.

Enligt Stiftelsen för strategisk forskning kan mer än hälften av dagens lönejobb ha rationaliserats bort inom en 20-årsperiod. Vi är övertygade om att det kommer att gå mycket fortare än så.

Vidare gör den nuvarande skattepolitiken att det lönar sig mer för företagen att ha robotar som gör jobbet, än att ha människor anställda. Vi har redan närmare en miljon arbetslösa och sjukpensionärer i Sverige, och den siffran kommer bara att öka.

Det säger sig självt att ekvationen inte går ihop om fler och fler arbetslösa skall leva på bidrag från ”välfärden”, medan allt färre arbetar och betalar skatt till statskassan. Och ändå fortsätter vi att från Riksdag och Regering höra samma entoniga politiska mantra om att skapa fler nya jobb, och till och med att vi bör höja pensionsåldern!

Lantern-Robot

Hela tiden produceras varor och tjänster både snabbare och billigare tack vare de fortgående tekniska framstegen. Datorer och robotar utför allt fler arbetsuppgifter, och allt färre mänskliga arbetstimmar behövs för att hålla igång samhällsmaskineriet. Detta innebär enorma vinster för samhället, som alla bör få vara med och dela på, inte bara de som äger produktionsapparaten. Detta är nyckeln till att förstå Existenslinjen och dess finansiering.

Arbetslinjen baserar sig på beskattning av arbete. Som vi sett blir denna samhällsmodell mycket snart omöjlig att vidmakthålla. I stället växer en ny samhällsmodell fram, byggd på empati, valfrihet och helhetstänkande, bortom de föråldrade klasskampsidéer som politikens vänster/höger-skala grundar sig på.

Existenslinjen innebär minskad beskattning av arbetslöner. Basinkomsten och andra välfärdsutgifter finansieras istället med avgifter på landets gemensamma naturresurser och produktionsapparat, i synnerhet de robotar som ersätter mänsklig arbetskraft. Och allra främst genom att avveckla hela det nuvarande kostsamma och delvis godtyckliga välfärdssystemet med sin oöverskådliga bidragsdjungel, som då inte behövs.

Sverige är ett rikt land. Vi har tillräckliga resurser för att garantera alla våra medborgare rätten till en basinkomst, om vi bara fördelar vinsterna av den tekniska utvecklingen och våra gemensamma naturtillgångar på ett något så när rättvist och jämlikt sätt.

Beträffande naturtillgångarna är tanken att ingen människa har tillverkat Naturen, och följaktligen kan ingen enskild ha äganderätt till den. I stället tillhör den kollektivt hela landet och hela folket med ett slags allemansrätt. Den som för egen vinning exploaterar våra naturtillgångar skall därför betala en avgift till staten, ett slags hyra eller arrende, som tillfaller hela folket gemensamt. Så kan en basinkomst för alla svenska medborgare finansieras. Inte med skatt på personliga arbetsinkomster.

Det är orimligt att arbetare som hjälpt till att utveckla vår teknologi så att den ger mycket högre avkastning med mindre mänskliga arbetsinsatser, nu skall ”belönas” genom att bli utan arbete och utan inkomst, medan ägarna av produktionsapparaten och teknologipatenten blir allt rikare, och slutar som ägare till allt kapital och alla produktionsresurser som finns.

Denna utveckling leder till att fasta jobb blir allt sällsyntare och allt fler människor blir antingen arbetslösa eller frilansare med korta osäkra kontrakt. Detta skapar ekonomisk och social osäkerhet med problem både att finna och behålla en bostad, och att ha familj. Resultatet blir en ny samhällsklass, som den engelske ekonomen och basinkomstförespråkaren Guy Standing döpt till ”Prekariatet” i sin bok med samma namn. Sådana förhållanden leder lätt till social misär, ökad brottslighet, och stressrelaterad psykisk ohälsa.

MENTAL CHAINS

Då är basinkomsten en genial lösning på hela detta komplicerade problem. Som Einstein påpekade: Problem kan inte lösas med samma sorts tänkande som skapade problemet. Man måste tänka om på en högre nivå, anlägga ett större perspektiv. Man måste tänka utanför boxen.

När ingen behöver oroa sig över att bli vräkt från sin bostad eller sakna mat för dagen, då minskar stress och sjukdom. Lokalsamhällena stärks och alla får större valfrihet och makt över sina egna liv.

Basinkomsten kan därför ses som en övergripande hälsoreform för hela samhället, i och med att ett stort antal hälsoproblem orsakade av stress och utbrändhet faller bort, problem som kostar samhället enorma belopp i både vårdkostnader och minskad produktion.

Collapsing Time à la Dali

Man får även bättre förhandlingsposition på arbetsmarknaden. De jobb som finns, fördelas på fler människor. Det blir lättare för enskilda medborgare att starta egna småföretag inom olika servicebranscher, och kreativiteten kan blomstra på alla områden.

De experiment som gjorts med basinkomst på olika håll ger vid handen att friska arbetsföra människor snarare blir både mer kreativa och mer arbetsvilliga och effektiva, när de får möjlighet att jobba med sådant de själva väljer, tycker om och passar för, och inte något de hatar och måste göra för att överleva. Dessutom kan många viktiga insatser bli gjorda i samhället, som nu inte blir av på grund av brist på tid eller pengar.

Att ingen skulle vilja arbeta om de får basinkomst, finns det ingen som helst grund för. Knappast någon i vårt land skulle frivilligt vilja leva på det existensminimum som basinkomsten räcker till. Och om någon tar en arbetspaus, så är det nog för att han eller hon behöver den. Och sannolikt gör de nytta för sig själva eller familjen då, i stället för att jobba för ett främmande företag. Och vi skall heller inte glömma vad perioder av stilla överväganden och planering kan leda till på sikt för både individen själv och i förlängningen för hela samhället.

Ett annat argument mot basinkomst är att ingen då skulle vilja göra de smutsigaste eller otrevligaste jobben. Så länge människor vill tjäna mer pengar, finns det alltid de som tar alla slags jobb. Om alltför få ställer upp, så får man helt enkelt betala mer för att få sådana jobb utförda.

Jesus manade oss att göra mot andra vad vi önskar att de skall göra mot oss. Och att inte utsätta andra för sådant som vi inte själva vill bli utsatta för. Denna enkla och djupa visdom finns med i alla etablerade religioner och går hos oss under namnet Gyllene Regeln. Den kan även uttryckas som att allt vi gör mot andra, det gör vi i slutändan mot oss själva. Eller ”Vi är alla en”. Om alla tillämpar den principen så kunde det aldrig bli krig och förstörelse, och hela världen skulle leva i harmonisk samverkan. Skall detta verkligen vara så svårt att förstå och tillämpa?

HAPPINESS

Existenslinjen innebär ett paradigmskifte inom politiken. Den ger ökad trygghet och valfrihet åt medborgarna utan att ge avkall på vare sig välfärd eller levnadsstandard. Vi inom Enhet hyser ingen tvekan om att Existenslinjen är framtidens melodi.

Jens Jerndal
Enhets partiordförande