Artikel

Lokalt samhälle - Hur kan vi stärka det?

En av Enhets hälsofrämjande punkter i Valmanifestet, visioner och partiprogrammet är stärkt lokalsamhälle. Här följer min tolkning av vad det konkret innebär. Jag skulle vilja dela in denna punkt i två huvudområden (som blir till 2 separata artiklar): Demokrati och miljö. I denna artikel ska jag förklara vad jag förstår en verklig demokrati är och behöver.

Demokrati går att definiera som (1) form för statens styre (t.ex. majoritetsbeslut i beslutsfattande) eller (2) efter styrets innehåll, dvs. efter de principer eller värderingar som formen syftar till (t.ex. allas politiska jämlikhet och delaktighet, personlig och yttrandefrihet, men även solidaritet). Det visar sig mer och mer både på mikro- och makronivå att den nuvarande identifieringen av demokrati med majoritetsbeslut (1) inte leder till demokratins egentliga värderingar (2), alltså dess kärna. Anledningen är att majoritetsbeslut främjar varken allas delaktighet eller likvärdighet (apropå presidentval i USA och Tjeckien eller Brexit-val i England som slutar 48%/52% och med liknande resultat). Kanske det är dags för mänskligheten att inse att situationen där 52% bestämmer över resterande 48% egentligen inte är ett demokratiskt instrument, alltså inte främjar demokratins egentliga kärna (2) som jag nämnt ovan.

Att demokratin befinner sig i en kris idag är ett faktum. Minskat intresse och förtroende för politiken och politikernas administrativa börda krossar länken mellan medborgarna och den offentliga makten. Tonen mellan politiker och media och politikerna emellan hårdnar. Osynliga och icke-valda spelare som lobbyister och pressekreterare får större och större makt över den politiska scenen. Politiska partier som har omvandlats till stora företag.

Det står klart att demokratin måste utvecklas om den ska överleva. Problemet är att samhällets elit saknar mod och flexibilitet och sitter därför kvar i övertygelsen att representativ demokrati är det enda alternativet som demokratiskt skick. Därför hävdar de t.ex. att "möjligheterna för medborgarna att på nationell nivå medverka i politiska beslutsprocesser mellan valen bör vara begränsade". (Kommittédirektiv 2014:111 Demokratisk delaktighet och inflytande över det politiska beslutsfattandet) Jag rekommenderar att läsa regeringens dokument Strategi för en stark demokrati – främja, förankra, försvara. Här kommer regeringen med massor av förslag hur demokratin i Sverige ska förstärkas genom t.ex. medborgerlig förslagsrätt, fördjupad medborgardialog eller folkinitiativ (initiativ till folkomröstning i en kommun eller landsting).

Jag anser att åtgärder i syfte att öka och bredda engagemanget inom den representativa demokratin kommer att bli verkningslösa. För mig handlar demokrati i allra högsta grad om alla invånares ständiga deltagande i den politiska processen, för demokrati är inte bara en fråga om att rösta. En verklig demokrati är därför bara en deltagardemokrati.


Här kommer jag kort att skissa vilka de olika komponenterna av en deltagardemokrati är enligt mig:


1) Sociokrati och samtycke

Sociokrati är en omvälvande metod för självstyre i organisationer som löser många av dagens demokratiproblem på ett smidigt och elegant sätt och kan ses även som en del av det pågående paradigmskiftet. Och dess grunder bestående i kväkarnas mötespraktiker (Kees Boeke, 1926), systemteori och ingenjörsvetenskap (Gerard Endenburg, 1970) gör sociokrati till en metod som används i stigande skala både i den ideella sektorn (t.ex. ekobyar och skolor) och näringslivet (företag).

Sociokratins metod kallad "dubbla länkar" skulle troligtvis kunnat användas även i större skala, medans öppna val och samtycke är metoder mera för mindre sammanhang som lokala kommunfullmäktige, kommunstyrelse, nämnder och förvaltningar.

Beslutsfattande genom metoden samtycke (consent) är förmodligen sociokratins viktigaste modell för skapandet av effektiva, agila (”viga”) och kreativa organisationer med allas delaktighet. I samtycke som också kan kallas för ”principen för inga avgörande motiverade invändningar” behöver inte alla vara för ett förslag (som det är i konsensus), men ingen ska vara emot. Så huvudfrågan lyder: ”Is the proposal good enough for now and safe enough to try?” Ett bra möte med samtycke-beslutsfattande kräver också en bra och erfaren facilitator. Framtidens yrke.

Läs mer om klassisk sociokrati
https://sociocracy30.org/

Läs mer om Sociocracy 3.0 a.k.a.
https://sociocracy30.org/

Läs mer om sociokrati på min hemsida
https://sociocracy30.org/


2) Direktdemokrati

Därför att politiken i en deltagardemokrati inte bara handlar om att rösta är direktdemokrati bara en del av den - men en nödvändig en. Det är klart att vi behöver kunna "lägga vår röst" direkt mycket oftare en bara en gång om fyra år. Obligatoriska och regelbundna folkomröstningar (med fler än två valmöjligheter!) ska därför hållas på både lokal och nationell nivå.

Däremot skulle jag vilja att dessa flitiga folkomröstningar ska ha en rådgivande och inte beslutande karaktär. Varför? Hade de sista amerikanska presidentvalen haft sin rådgivande karaktär som de ska, skulle Donald Trump kanske inte ha blivit vald. (Men oavsett är det oacceptabelt med en person med sådan politisk och ekonomisk makt i ett demokratiskt system.) Finns det en stark övervägande majoritet av röster för ett förslag, så kanske det inte finns så mycket att debattera. I andra fall kan det vara lämpligt att en kommunstyrelse eller ett departement tar,  förutom resultat av en ev. folkomröstning, hänsyn även till andra faktorer i sitt beslutsfattande (genom samtycke). Det blir till en sorts korrektiv kraft eller "dubbel bekräftelse". Om vi tycker att politiker fattar dåliga beslut så kan vi ersätta dem eller engagera oss mer t.ex.  genom...den digitala demokratin.


3) Digital demokrati

Digital demokrati borde redan ha varit en självklarhet idag och jag måste varje gång skaka på huvudet när jag tänker att man i 21:a århundraden fortfarande behöver gå och lägga sin valsedel i valurnan. Och att alla små eller nya partier behöver själva ta sig an denna gigantiska och dyra uppdrag att själva distribuera sina fysiska valsedlar till alla Sveriges vallokaler. Det är upp till varje valnämnd (där representanter från andra, etablerade partier sitter) att godtyckligt bestämma om de hjälper till med distributionen eller inte. Kanske 10% gör. Kom igen Sverige. Det ska vara lätt att bedriva politik. Detta är inte demokrati!

Den nya tekniken har sina faror om vi använder den omedvetet. Men vi måste börja utnyttja dem genialiska verktyg som den faktiskt ger oss till vår egen och samhällets fördel. Center for Humane TechnologHYPERLINK "http://humanetech.com/"yHYPERLINK "http://humanetech.com/" är exempel på ett företag som har åtagits sig att skapa teknologier där tekniken tjänar oss och inte tvärtom.

Ett till exempel på ett konkret verktyg att "göra asociala medier sociala igen" är den digitala plattformen pol.is. Ett program i Vetandets värld på Sveriges radio beskriver pol.is på följande sätt:

"I Taiwan efter solrosrevolutionen 2014, då studenter ockuperade parlamentet, har staten ansträngt sig att hitta metoder att integrera medborgarna mer i den demokratiska processen. De har bland annat använt plattformen pol.is. Där skapas en slags diskussionsgrupper där man letar efter gemensamma ståndpunkter istället för att maximera upprördhet."

Jag har precis gått med i en nystartad grupp pol.is Sverige på Facebook där vi har börjat testa plattformen på diskussionstemat Medborgarandel (basinkomst). Gå med du också!

En till mycket viktig punkt där teknologin kan stötta demokratin är en absolut digital transparens. Och där har vi också mycket kvar att göra. Men det är inte tekniken och teknologierna som begränsar oss.


4) Deltagarbudget

Sedan första försök med deltagarbudget (participatory budgeting) skedde i Brasilien 1989 har detta koncept spridit sig över hela världen. Deltagarbudget är en demokratisk process där lokalt folk själv direkt bestämmer hur en del av offentlig budget ska spenderas.

Lokala invånare deltar först i stora brainstorming-workshops som föder fram idéer vilka sedan omvandlas till förslag på många olika projekt (tänk hur effektivt  plattformen pol.is kunde fungera här). Alla kan sedan lägga sina röster på de förslag som enligt deras uppfattning gynnar det lokala samhället mest. Läs mer om Participatory Budgeting Project.

Participatory budgeting lika som de andra komponenter av deltagardemokrati jag nämnde skulle sedan kunna ha en intressant gemensam effekt: marginalisering av politiska partier balanserad med större direkt påverkansmöjlighet av lokalt folk och lokala communities. Det kallar jag för stärkt lokalt samhälle!


Jag tror inte att dessa åtgärder i sig kommer att lösa alla demokratins problem och jag tror inte heller att dessa fyra är en färdig lista (här kan du se ännu fler). Men det är det som demokratin också är och måste vara: en ständig utveckling och ett ständigt erövrande av nytt utrymme och nya möjligheter i  vår komplexa mänskliga samexistens. Demokratin är att våga prova nya idéer och lära sig sedan av sina misstag. Poängen är att varken vi eller samhället i stort får sluta med det här lärandet fast vi har kommit in i medelåldern.


Men jag måste erkänna att jag egentligen tror på en annan avgörande samhällsåtgärd som liksom är den grundläggande förutsättningen och faktorn för en deltagardemokrati äkta nog. Och det är basinkomst eller medborgarandel. Utrotning av fattigdom och vardaglig stress för sin någorlunda bra överlevnad kommer med stor sannolikhet att leda till friare människor som själva tar steg att bli mer engagerade och informerade medborgare.


Ge oss bara den friheten. Befria mänskligheten från arbetsplikt och vi slutar att dyrka våra gyllene kalvar. Vi kommer inte att behöva dem längre.

För det är de som behöver oss.

 

Vitek Ronovsky, styrelseordförande i partiet Enhet

2018-08-18