Artikel

MEDBORGARANDEL ELLER KAMPEN OM TIDEN

Arbetslinjen är förlegad. Jobben automatiseras och tas över av robotar i allt större utsträckning. Välståndet kommer koncentreras alltmer till de allra rikaste som äger kapital. Hur kan vi skapa ett gott samhälle med en rättvisare fördelning av resurserna?

En av Enhets viktigaste reformer är införandet av en grundläggande inkomstkälla för alla. Enhet har i sin politik valt att byta namn på det som brukar kallas basinkomst eller medborgarlön till medborgarandel. Vår vision är att alla medborgare ska ha en grundtrygghet genom en andel i landets ekonomi.

Medborgarandelen ska vara:

  • Hög nog för att kunna leva på
  • Samma belopp för alla vuxna medborgare
  • Betalas ut individuellt
  • Fri från motprestation

En andel är t.ex. bostadsrätt (andel i en bostadsförening), en aktie (andel i ett företag). Medborgarandel betyder att vara berättigad till en andel, i vårt fall en andel i landet Sverige.

Andelens värde är vad vi bestämmer den till. Som utgångspunkt kan man ha t.ex. en procent av BNP, som är måttet på vad landet producerar under t.ex. ett år. Går det bra för landet blir andelen större. Går det dåligt för landet blir andelen lägre.

Lön är den beteckning vi har på att någon gjort ett arbete och får betalt för det. Om du har jobbat en månad för kommunen med att organisera skolan så får du en månads medborgarlön.

Basinkomst kan man se som en blandning mellan andels- och lönebegreppet.

Enhet vill att alla medborgare ska ha rätt till en ovillkorad andel (alltså inte lön för produktion) i Sveriges ekonomi. För en hel del människor innebär det att andra beslutade andelar successivt kan tas bort, som t.ex. försörjningsstöd från kommuner, aktivitetsersättningar, arbetslöshetsbidrag etc. som ju inte delas ut till alla och av en massa krångliga skäl. Istället har man som medborgare en årlig andel.

 

Men därutöver kan man dessutom jobba och få lön för arbete. Jobbar man i den gemensamma sektorn får man medborgarlön för sitt arbete.

Jobbar man i privat verksamhet får man lön från respektive arbetsgivare. Arbetsgivare som har råd ska inte göra så att folk jobbar gratis pga. att de har medborgarandel. Men arbetsgivare som inte har löneutrymme just för tillfället, kan t.ex. anställa folk med medborgarandel utan extra lön, precis som vi gör idag med alla konstiga och godtyckliga bidrag. Hela lönemarknaden kommer då att regleras med hänsyn till att alla får en ovillkorad medborgarandel.

Men kan ju välja att jobba ideellt eftersom man tycker man har tillräckligt ändå. Om man själv tar hand om sina gamla hemma betalar man ingen avgift för det, vilket de som inte gör det får betala för åldringsvården osv. Hela systemet kommer att göra det möjligt för individen att själv bestämma sina utgifter och därmed samtidigt sin egen konsumtion. ”Gamla mamma” man tar hand om har ju sin medborgarandel osv.

Medborgarandel är dessutom ett mera humant ord än bidrag, stöd, förtidspension som antyder att mottagaren ska vara tacksam. Andelsbegreppet för det ovillkorade månatliga beloppet ska upplevas som att man deltar i ett gemensamt projekt i många generationer i vilket man känner individuellt ansvar.

Många har ju redan idag medborgarandel (t.ex. pension) eller medborgarlön, som finansieras på olika sätt. Detta ska räknas in i kalkylen när kostnaderna för en icke villkorad medborgarandel ska beräknas.

Pensioner är medborgarlön som betalas genom ett solidariskt sparande. Barnbidrag är exempel på medborgarandel som betalas ut av staten ovillkorat till alla barnfamiljer.

Sjuk- och aktivitetsersättningar av olika slag som är tillfälliga eller livslånga, är likaså att betrakta som medborgarandelar. Likaså försörjningsstöd (socialbidrag) från kommunerna.

Vid ett möte med Försäkringskassan och Stadsdelsförvaltningen nyligen, angående ett fall jag håller på med, sa jag att ”vore det inte bättre att kalla förtidspension för just förtidspension istället för sjukersättning, eftersom ju personen i fråga inte var sjuk utan handikappad”. Då tyckte man att förtidspensionering var ett tråkigt begrepp, som man ville arbeta bort. Men varför då välja ett sjukbegrepp, när personen inte är sjuk.

”Välj istället ett friskbegrepp. Utgå ifrån att de flesta människor är mer eller mindre kapabla, dvs. mer eller mindre friska och starka”, tyckte jag. ”Låt oss kalla det medborgarandel eller medborgarlön för att visa att det är fråga om att vi solidariskt tar ansvar för varandra och att alla ska känna ansvar för att dra sitt strå till stacken.”

”Vilka bra begrepp”, tyckte alla då.

 

Fördelar med medborgarandel

Medborgarandelen gör att alla får samma grundpeng. I småorter blir grundpengen mera värd än i stora orter. Men där är ju möjligheten att spä på sin medborgarandel större, eftersom storstaden erbjuder mycket fler jobbmöjligheter. Om alla får en andel av statsinkomsterna på 25% av BNP får alla ca 100,000 kr årligen i medborgarandel.  Alla som idag har olika bidrag förbättrar kostnadskalkylen eftersom försörjningsstöd, aktivitetsstöd m.m. redan betalas ut till många och nu bara får ett nytt positivare namn.

Medborgarandelen kommer att leda till att många människor på ett värdigt sätt får möjlighet att själva bestämma vilken insats de vill göra där de bor, utan att behöva ägna all sin tid åt att jaga bidrag. Detta är de dynamiska effekter som tillförs ekonomin i form av att folk känner sig mera motiverade, blir friskare och gör saker de inte haft råd med att göra tidigare. Tar man hand om ”gamla mamma” kostar hon dessutom samhället mindre. Tar man hand om sina barn kostar de samhället mindre. Små företagare på orten får tillgång till billig arbetskraft. Jobben uppstår och fördelas där de finns. Nuvarande Arbetsförmedling kan bantas och göras om efter nya behov. Försäkringskassan ägnar sig enbart åt svåra fall. Inte åt alla fall.

Sedan måste arbetsmarknadens parter sätta sig ner och diskutera hur lönemarknaden måste regleras på nya sätt. Företag ska naturligtvis inte tillåtas suga ut människor som erbjuder dem jobb. På den statliga och kommunala sidan är det enklare. Där bestämmer man bara vilka medborgarlönenivåer som gäller utöver medborgarandelen för alla som jobbar för stat och kommun, de har ju redan medborgarlön.

 

Finansiering av medborgarandel

Första argumentet som man oftast hör mot medborgarandel/basinkomst är att "det går ju inte att finansiera". Men hur många har egentligen räknat på det? Läs denna intressanta beräkning. Det är viktigt att lägga märke till att Sverige redan idag betalar väldigt mycket pengar i olika former av bidrag (försörjningsstöd, vabb, föräldraledighet, sjukersättning mm.) som alla kommer att förvandlas i medborgarandel. Enhet vill finansiera medborgarandel bl.a. genom kraftigt höjda miljöskatter (som t.ex. i beräkningen ovan) och genom en naturresursskatt. (Gentemot förslaget ovan vill vi dock sänka skatt på arbete.)

Men det framkommer i alla fall tydligt att det största hindret för införandet av medborgarandel är inte pengar utan ett föråldrat tankesätt och arbetspliktsmoral. En djup djup röst i ens inre som säger att "alla måste jobba för att försörja sig". Så är dock inte fallet när 50 procent av jobben kommer troligtvis att försvinna inom 20 år på grund av datorisering och robotisering.

En annan och egentligen viktigaste dimension av medborgarandel är en förbättrad folkhälsa i tid av utmattningssyndrom, utbrändhet och psykisk ohälsa. Förbättrad hälsa går dock inte att räkna om i pengar och ligger därför bortom det rent materialistiska tänkandet. Och det är först  man blir frisk då man faktiskt inser sitt ursprungliga sjukdomstillstånd.

Kampen om medborgarandel och bättre hälsa är i grund och botten en kamp om tiden - en kamp om tid för vår familj, våra vänner och det vi egentligen brinner för. För det är det verkliga livet, det livet som alla människor vill leva.

Och livet är mer än bara arbete.