Artikel

Jorden behöver människan

Det är ganska vanligt att man i samtal eller i nyheter gällande klimatkrisen får höra att "jorden inte behöver människan", men att "människan behöver jorden".

Båda påståendena låter ganska rimliga och rationella.

I den här artikeln vill jag dock visa de dolda materialistiska rötterna i det första av dem. Att hävda att "jorden inte behöver människan" betyder nämligen att man betraktar människan och jorden endast utifrån den fysiska aspekten, utan hänsyn till större sammanhang. När det gäller människosyn hänger detta påstående ihop med betoningen av människans fysiska form och djuriska natur. Detta är den enögda bild som naturvetenskapen ger oss idag som vi ofta glömmer bort att komplettera med vår egen upplevelse av och reflektion om oss själva.

Det är nämligen förmågan att reflektera över och uppleva oss själva som gör oss till människor. Det är denna förmåga som gör att vi kan välja bort både våra naturliga drifter och konventioner som samhället påtvingar oss. Det är ett icke-materiellt medvetande som ger oss möjlighet till frihet. Ett medvetande som inte bara ger oss insikt om oss själva, men som även ger oss möjlighet att utifrån vilja utveckla oss själva och hela jorden. Att vara medvetna aktörer i evolutionsprocessen. Påståendet hänger även ihop med en trångsynt och materialistisk syn på evolutionsprocessen.

Det är symptomatiskt för dagens tidsanda (trots kvantfysikens upptäckter!) att människor har svårt för tanken att någonting icke-materiellt skulle kunna vara orsaken till och formande princip för det materiella. Därför reducerar dagens människor ofta allting (även det mänskliga tänkandet) till fysikaliska eller biokemiska processer som naturvetenskapen kan beskriva. Men tänk om tankar själva fungerar som mycket fina (elektromagnetiska) vågor i rummet, som information som kodar självaste DNA? Tänk om det är tankar/information som givit de mest avgörande impulserna till hela evolutionen? Tankar, som vi - tack vare människans fysiska kropp - kan greppa och utveckla.

Om människan evolutionsmässigt bara är ett resultat av naturligt urval och slumpmässiga mutationer, ja då kan väl evolutionen fortsätta ostörd utan oss. Då är vi bara en djurart bland andra. Och vi blir det också om vi ser oss själva endast som djur. Värre är dock att man utifrån de materialistiska föreställningarna aldrig kan erfara någon riktig mening med människans existens och evolution på jorden, aldrig kan uppleva det intima osynliga bandet vi har med varandra och hela jorden. Och om man inte känner sin delaktighet blir det svårt att bära sin del av ansvar för jordens och mänsklighetens framtid.

Konsekvensen av den materialistiska världsbilden är därför den massiva förstörelse av både natur och civilisation som vi bevittnar idag. Det är självklart för mig att människor, djur och jorden har samma natur och hänger samman på ett mycket djupt plan. Människans förmåga att vara medveten om sig själv och sitt medvetande, att kunna vara självrefererande, fungerar som ett verktyg genom vilket jorden blir varse sig själv.

Genom denna process fullbordar sedan evolutionen sin fulla mening. En sådan syn på evolutionsprocessen och människans roll i den är en spirituell hållning som grundar en ny ekoetik för framtiden.