Artikel

Coronaviruset blottar vårt sjuka samhälle

Det är uppenbart idag att den pågående coronapandemin har lamslagit det globala samhället och dess centrala funktioner som transport och ekonomin kopplad till konsumtion och produktion. Den största anledningen till varför våra samhällen hamnar i kris är dock inte det biologiska viruset, utan den sjukdom som mänskligheten länge har burit på och till viss del börjat bli medveten om.

Denna sjukdom är farligare eftersom den ligger i ett förlegat tankesätt som är mycket svårare att bota. Det är ett ensidigt tänkande som bygger på en materialistisk världssyn, uppskruvad individualism och social darwinism (survival of the fittest). Resultatet är det kapitalistiska system vi lever i, med sin förtjusande saga om evig tillväxt och ett arbetssamhälle som endast värdesätter pengar.

Det är bara när vi ser verkligheten med kapitalismens glasögon som vi missar insikten om att kraftigt minskat resande och konsumtion är det enda hållbara levnadssättet som kan rädda jordens ekosystem och därmed även biologisk mångfald och liv på vår planet. Detta vinstdrivande och egoistiska system bygger dessutom på en enorm social ojämlikhet (som man rent av kan kalla för slaveri) vilket har resulterat till att vi inte ens bryr oss om att 25 000 människor dör på grund av undernäring varje dag (ett barn var tionde sekund), medan coronaviruset har dödat ungefär samma antal människor under 3 månader.

Vi kan inte undvika en systemkollaps. Men trots att det globala utbrottet av coronaviruset troligtvis kommer att påskynda den, är det i sig inte dess ultimata orsak. Kollapsen har börjat långt innan coronapandemin därför att det orsakas av ett system som är ohållbart och fientligt mot liv, byggt på ett paradigm som har spelat ut sin roll.

Att ge 5 miljarder kronor till flygföretagen och “återvända till det normala” istället för att åtminstone under en period införa basinkomst, det är uttryck för en vilja att rädda ett döende system. Sådana åtgärder kommer dock på lång sikt bara att förvärra situationen. Antingen väljer vi omställningen frivilligt - nu - eller så blir vi tvungna att göra det av själva ekosystemets gränser när det kollapsar. Om vi väljer att ställa om frivilligt har vi chans att förändringen också ger oss möjlighet till en ny, djupare demokrati och ett närmande till naturen och till varandra. Om vi inte gör det är risken stor att radikal höger stärks, med följder såsom främlingsfientlighet och ökad social kontroll och övervakning.

Vad behöver vi göra nu? Vi behöver ta vara på livet och på den extra tid vi får när ekorrhjulet nu har stannat upp. Även vi behöver stanna upp. Stanna upp och lyssna - både som samhälle och individ - till världens och hjärtats puls för att hitta en ny meningsfull riktning. Då kommer vi förmodligen inse att mänskligheten alldeles för mycket har fokuserat på mineraler och det döda istället för att rikta uppmärksamheten mot det levande och mot vår egen själ. Då kommer vi förmodligen att inse att vi behöver skapa ett liv och ett samhälle som är i samklang med moder jord (“jordat”) och ett ekonomiskt system som bygger på lokalsamhällen, kretslopp och solidaritet istället för konkurrens och “fri” marknad.

För det krävs vilja till utveckling av vårt tankesätt som kan leda till ett nytt, mer holistiskt medvetande. Och det är precis en sådan förändring som den pågående kollapsen kräver av oss: Att förbinda oss med vår egen mänsklighet och vidga vår förståelse för vad det innebär att vara människa.