Artikel

Medelvägen: Att balansera mellan himmel och jord i vår kultur

Det har blivit mer och mer uppenbart hur våra samhällen i den västerländska kulturen är polariserade. Det allvarliga i situationen är att denna polarisering inte bara handlar om enskilda politiska åsikter, utan om grundläggande värderingar och åtskilda uppfattningar av verkligheten. Hur ska vi förstå och vad kan vi göra åt, att det å ena sidan finns människor som har tagit vetenskap för sin nya religion, medans det å andra sidan finns de som helt förnekar seriös vetenskaplig forskning och hellre förlitar sig på YouTube?

För att förstå detta behöver vi först och främst lära oss att se de olika uppfattningarna som delar av olika tankeströmmar som har existerat sedan urminnes tider och i huvudsak stått bakom mänsklighetens utveckling. Dessa “andliga” strömmar har liksom alltid yttrat sig genom den mänskliga kreativiteten och stämningen i våra kulturer, och har givit våra samhällen en livgivande puls mellan dessa ytterligheter.

Något förenklat kan man se en dualism mellan två olika tendenser: Den ena leder till ett stelt materialistiskt tänkande som helst vill att människor ska handla mekaniskt och schablonmässigt; den andra leder till en “upplösning” där ett gränslöst och svävande tänkande råder. Men dynamiken mellan dessa två poler är nödvändigt för balansen i helheten och dess utveckling.

Det är tydligt att dagens västerländska arbetssamhällen styrs av materialismens hårda hand som bland annat vilar på betoning av vetenskap och intellekt. (Se min artikel Vår perverterada tidsanda och dess tre pelare: https://www.lt.se/artikel/debatt-var-perverterade-tidsanda-och-dess-tre-pelare). Men detta endimensionella tänkande har inte lyckats tillfredsställa oss och våra grundläggande behov av begriplighet, meningsfullhet och hanterbarhet. Det är samtidigt min tolkning av varför vi idag ser en massiv ideologisk förflyttning till en motsatt, “idealistisk” strömning, en förflyttning till en värld som till övervägande del består av konspirationer och “alternativa fakta” och där all rapportering från mainstream media uppfattas som “riggad”. Vi kan kalla denna strömning för “trumpism” (med medvetenhet om att även den innehåller mycket starka materialistiska drag). I klimatdebatten kan man möjligen observera dessa polariteter i kampen mellan den vänsterinriktade ekocentrismen (systemet/naturen sätts före människan) och den högerinriktade antropocentrismen (människan sätts före systemet/naturen).

Att balansera mellan denna materialistiska ekocentrism och antropocentriska trumpism är inte lätt. Medans den första förnekar att människans evolution och existens på jorden har en mening, ser det andra överhuvudtaget ingen ömsesidighet mellan människan och biosfären, vilket ger människan rätten att behandla den endast som en resurs. Att man kan fastna i den ena eller andra är inget annat ett tecken på ett starkt behov av att uppleva världen som begriplig. I en otrygg tid där tro, tillit och mening har försvunnit tenderar vi sedan att kompensera behovet med enkla förklaringar av komplexa fenomen. Det största hotet i bägge extremerna är dock det samma; och det är våld och förtryck av mänskliga rättigheter - vare sig av kalla automatiserade system eller av dyrkade auktoritära ledare.

Vad kan vi göra åt det?

Det finns en intressant tolkning av varför djävulen bland annat kopplas ihop med numret 666. Människan har tre väsen som utgör hennes helhet - tanke, känsla och vilja. Men de djävulska krafterna vill bara ha med två tredjedelar av helheten. De vill utesluta hjärtat. De vill att vi ska bli känslolösa, att vi inte ska kunna komma i medveten kontakt med vårt hjärta, med vår själ, eftersom det är kontakten med hjärtat som möjliggör vår balans och därigenom även vår frihet.

Den största kraften som ligger i vårt hjärta, vår emotionella intelligens, är den empati och solidaritet vi kan känna med oss själva och andra människor. Den gör att vi kan bemöta skuggor eller ytterligheter i oss, och i andra, med mildhet och kärlek. Konkret handlar den om den visdom som Gandhi har förmedlat till oss i aktivt icke-våld: Våra mål helgar aldrig våra medel. Tvärtom: Våra medel motsvarar alltid de mål vi har.

Denna attityd påverkar sedan även vår väg till sanning. Den präglas av sådana egenskaper som krävs av medborgare i ett demokratiskt land: ödmjukhet, kritiskt tänkande, källkritik, respekt för andra oliktänkande människor, vänlighet, dialog, krav på transparens och yttrandefrihet. Lite förenklat skulle man kunna säga att det finns tre element i varje sann kunskapsväg - vetenskaplig forskning, egna upplevelser och självständigt tänkande. Men inget av dessa element får härska över de andra, utan alla måste samspela i en harmoni, i ett helhetstänkande, som jag kallar även för moralisk intuition. Och vägen till denna intuition leder alltid genom hjärtat.

Det är en uppgift av varje mänsklig individualitet att söka sitt förhållande till de extrema polariteterna i sitt liv och därmed hitta sin egen fria väg. Att hitta en medelväg handlar om att bli medveten om de extremer eller “strömmar” som påverkar ens liv och att hitta sin egen position bland dessa. Då kommer vi även att kunna hitta vårt hjärta - och stå med fötterna på jorden och samtidigt hålla tankarna i himlen.

Detta är ett arbete som vi måste göra i gemenskap eftersom det endast är i relation, och i mötet med andra människor, som vi kan lära känna och utveckla oss själva.

Det är bara att sätta i gång!

Vitek Ronovsky, Enhets talesperson